[Nästa] [Oppåt] [Bakåt]
Nästa: Skulder och kreditmarknad. Opp: Från stadgehemman till dagsverkstorp. Bakåt: Donationen 1686.

Bergskollegii utslag 4 sept. 1750.

Utöver donationsbrevet stödde käranden också sina krav vid rättegången 1790 på Bergskollegii utslag 4 sept 1750.[Not]

Med hänvisning till 1734 års skogsordning understryker Bergskollegium de skattlagda hemmanens begränsade rätt till allmänningen: de ägde endast »tillstånd att såsom avgärda byar av allmänningen till nödig timmer, gårdsfång, vedbrand och mulbete sig betjäna«.

I anslutning till donationsbrevets bestämmelse, att torparna måste avstå sina besittnings- och röjselrätter till bergslagen, framhålles, att de därvid, om de »med skäl och fog hade något att fordra, sådant skall dem efter mätismanna ordom av bergslagen refunderas och betalas«. Vi känner här igen ordalydelsen från donationsbrevet.

Det heter vidare i Bergskollegii utslag, att Kollegium finner det skäligt, »det Hällefors Interessenter måge äga frihet att efter föregången laga värdering förnöja åborna på de skattlagde torpen för deras röjsel och besittningsrätt, då åbornas borgenärer för sina fordringar hava att hålla sig så väl till den betalning, som därför kan inflyta som ock till åbornas lösa egendom i fall skulderna skulle samma betalning överstiga: kommandes Silververksintressenterne att vara Kongl. Maj:t och kronan ansvarige för de skattlagde räntor, som av de skattlagde torpen böra utgöras [ … ]«

Bergskollegium bekräftar vidare intressenternas rätt att enligt donationsbrevet »med frälsemannarätt under fri disposition samma skattlagda torp nyttja och innehava«.

Förklaringen till att Bergskollegium funnit anledning att uttala sig, finner vi i avsnittet om åbornas borgenärer. Åtskilliga av torparna hade nämligen blivit skuldsatta till Gravendals och Lesjöfors bruk och de hade även i vissa fall fått sina röjselrätter intecknade eller utmätta. Under silververkets nedgångsperiod på 1720- och 1730-talen hade många av torparna arbetat åt andra bruk. Torparna i Mången och dess båda grannhemman, Tomsjön och Silken, hade redan 1730 åsamkat sig följande skulder till Gravendals eller Strömsdals  bruk.[Not]

Vad nedanstående uppställning avser att visa är, att skuldsättningen var allmän och omfattade praktiskt taget alla torpare på de uppgivna hemmanen. För att veta, varför somliga skulder är större än andras, hade erfordrats undersökningar av var individ. Maria Ågren, Historiska institutionen i Uppsala, arbetar med ett projekt om skuldsättningens betydelse vid proletariseringen utifrån ett större material än här, vilket kan komma att ge möjligheter till större generaliseringar. Se även Ågren 1988 (b) s. 481 ff. [MÅ 88b] Beloppen i daler kmt.

(Följande tabell visas som ren text för att vara läslig i vävläsare, som endast visar text.)

+-------+-------------------+-------++-------+-------------------+-------+
|Hemman |      Torpare      | Skuld ||Hemman |      Torpare      | Skuld |
+-------+-------------------+-------++-------+-------------------+-------+
+-------+-------------------+-------++-------+-------------------+-------+
|Tomsjön|   And. Svensson   | 318:3 ||Silken |   Erich Daniel    | 37:28 |
+-------+-------------------+-------++-------+-------------------+-------+
|       |    Erich Larson   |  44:23||       |  gl Erich Nilson  | 106:10|
+-------+-------------------+-------++-------+-------------------+-------+
|       |   Hind. Larsson   | 286:28||       | unge Erich Nilson | 75:29 |
+-------+-------------------+-------++-------+-------------------+-------+
|       |     Jan Rickan    |  71:26||       |   Jan Bertilson   |  1:4  |
+-------+-------------------+-------++-------+-------------------+-------+
|       |   Israel Pehrson  |  80:1 ||       |    Jan Påhlson    |  81:10|
+-------+-------------------+-------++-------+-------------------+-------+
|       |    Lars Janson    | 459:24||       |    Jan Janson     | 144:15|
+-------+-------------------+-------++-------+-------------------+-------+
|       |   Lars Israelson  |  15:18||       |   Jan Danielson   |  35:28|
+-------+-------------------+-------++-------+-------------------+-------+
|       |    Nils Segfrid   | 145:8 ||       |    Lars Erson     |  41:6 |
+-------+-------------------+-------++-------+-------------------+-------+
|       |    Olof Larson    |  27:4 ||       |    Matts Måns     |  21:8 |
+-------+-------------------+-------++-------+-------------------+-------+
|       | Carin Jakobsdotter|   -:8 ||       |    Nils Erson     |  41:26|
+-------+-------------------+-------++-------+-------------------+-------+
|       |    Olof L. Vas    | 133:22||       |    Erich Erson    | 132:26|
+-------+-------------------+-------++-------+-------------------+-------+
|       |    Pehr Daniels   | 186:30||Mången |  Lars Olsson      | 278:9 |
+-------+-------------------+-------++-------+-------------------+-------+
|       |  Segfred Segfreds |  47:28||       | Matts Mattsson    |  21:30|
+-------+-------------------+-------++-------+-------------------+-------+
|       |    Samuel Mark    |  33:10||       |   And. Erson      |  35:26|
+-------+-------------------+-------++-------+-------------------+-------+

Sedan Hällefors silververk från 1750 börjat anlägga järnbruk vid Sävsjö, Sävenfors, Silkesdam och Karlsdal samt skär- och valsverk vid Sävenfors, plåtsmedja vid Silkesdam och masugn samt stångjärnshammare vid Karlsdal,[Not] fann intressenterna det angeläget att försäkra sig om torparnas jord och arbetskraft och att därför frigöra dem från beroendet av andra bruk. Direktören för Hällefors Sven Rinman [SR 1788], som stod i spetsen för järnverksutbyggnaden, menade, att Fredriksbergsbruken, till vilka Gravendal och Strömsdal hörde, medvetet gick in för att skuldsätta Hällefors torpare för att sedan kunna tillägna sig deras torp genom utmätning.[Not] Hälleforsverket trädde därför in och frigjorde sina torpare från skulder till andra bruk. För torparnas del innebar detta, att de i stället blev Hälleforsverkets gäldenärer.

Ett par exempel på detta kan nämnas. 1746 framställdes vid bergstingsrätten kravmål mot oskattlagde torparen Per Hindersson  i Mången av brukspatron Hans Olsson Ström på Gravendal, varvid åt denne gavs inteckning i gäldenärens egendom. 1762 likviderade Hälleforsverket skulden till Gravendals bruk med 250 daler kmt.[Not] 1750 framställde brukspatron Ström kravmål mot torparen Bryngel Bryngelsson i Siksjön. 1760 förklarades denne av Konungens Befallningshavande skyldig att avstå sin röjselrätt, och 1762 likviderades hans skuld av Hälleforsverket med 600 daler kmt.[Not]

Genom Bergskollegii utslag 1750 frånkändes Gravendals m.fl. bruksägare all rätt till de torp, som hörde under Hällefors silververk, och till vilka de sökt förvärva rätten genom inteckning eller utmätning. Det blev därmed fastslaget, att inlösningsrätten uteslutande tillkom silververket.

Trots detta kunde det också därefter uppstå konflikter mellan bruksföretagen. 1754 dömdes sålunda Gravendals bruksägare av bergstingsrätten att till Hälleforsverket överlåta den röjselrätt i Jan Svenssons torp i Skäfthöjden, som de kommit över genom inteckning och exekution.[Not]

Det är tydligt, att kontroverserna mellan Hälleforsverket och andra företag hade sin grund i förändrade produktionsförhållanden. I stället för att strikt hålla sig inom ramen för sina privilegier har bruken kommit i konkurrensförhållande till varandra, i detta fall först och främst konkurrens om marken, dels råvarukällan skogen, dels den odlade mark, som hörde till torpen, och som ännu var av avgörande betydelse för arbetskraftens reproduktion.[Not]

Dessa förändrade produktionsförhållanden hade uppstått inom ramen för ett privilegiesamhälle. Därför kan förhållandet de konkurrerande bruken emellan ännu lösas under hänvisning till 1686 års privilegiebrev, vilket också skedde genom Bergskollegii utslag 1750.

Samtidigt som Hällefors silververks rätt till marken genom Bergskollegii utslag garanterades, inskränktes ytterligare de omedelbara producenternas, torparnas, rätt till allmänningen. 1734 års skogsordning och dess restriktioner för utnyttjandet av allmänningar endast »till nödig timmer, gårdsfång, vedbrand och mulbete«, tillämpas på hemmanens åbor, men de inskränker inte på verkets rättigheter. På samma gång som de gamla privilegierade bruken börjar uppträda som kapitalistiska företag, som bryter väg för ett privilegiefritt samhälle, styrt endast av de fria marknadskrafterna, inskränkes producenternas frihet ytterligare under hänvisning till privilegier, som ändå snart har spelat ut sin roll. Torparna får ingen frihet att gå ut på marknaden annat än som konsumenter och arbetskraft. Däremot får de i rikt mått erfara ett annat karakteristiskt drag hos de kapitalistiska produktionsförhållanden, som börjar ta över efter privilegiesamhället, nämligen skuldsättningen.

[Nästa] [Oppåt] [Bakåt]
Nästa: Skulder och kreditmarknad. Opp: Från stadgehemman till dagsverkstorp. Bakåt: Donationen 1686.

Per Jonsson (1928-1998)

• »Martin Luther i marxistisk historieskrivning« (1983)
• »Släkten Muhoinen i Mången: Matts Jakobsson och hans barn« (1988)
• »Finntorparna i Mången. Jord, människor och rättsuppfattning i förproletär bergslagsmiljö« (1989)
• »Finntorparen Pål Hindersson och 1789« (1990)
• »Svensk överhet och finska undersåtar. Svensk språkpolitik under 400 år« (1991)
• »Finntorparen Pål Hindersson i Mången« (1992)
• »Från enskiftat jordbruk i Hilleshög till verkstadsindustri i Landskrona«

Om goda kagor och torra kakor (»cookies«)