Som ett av skälen att sluta upp på Tysklands sida anfördes rashänsyn. Svenskar och tyskar ansågs höra till den germanska rasen, och denna föreställde man sig vara överlägsen i synnerhet Östeuropas raser, dit också finnarna räknades[Not]. Men än som finnarna i Norrbotten betecknas som en särskild ras, så hävdas det, att de egentligen är rasrena svenskar fast med finskt språk. En tredje uppfattning är, att befolkningen i Norrbotten är resultatet av en rasblandning. Ännu så sent som i en statlig sakkunnighetsrutredning 1921 talas det om en »vidsträckt rasblandning« inom det finska språkområdet. »Denna har givetvis inte kunnat undgå att sätta sin prägel på befolkningens karaktär, vilken fördenskull inte företer de rena drag, som kunna skönjas hos vart och ett av de svenska och finska folken.«[Not].
Rasforskaren H. Lundberg ansåg dock, att rasblandningen var större i Skåne än i Norrbotten. Han delade uppfattningen, att de finskspråkiga i Norrbotten var svenskar till rasen[Not]. Liknande uppfattning hade av Snellman på sin tid framförts om Finlands svenskspråkiga befolkning: i stor utsträckning skulle denna härstamma från finnar, som antagit svenskt språk[Not].
I sin installationsföreläsning 1889 hävdade uppsalahistorikern Harald Hjärne, att Sverige i sin historia framträtt som den germanska kulturens främste bärare och starkaste värn[Not]. Samma tankar fördes fram i mera populär form av Sven Hedin, som i ett tal 1913 framhöll, att naturliga band av blodsfrändskap förenade oss med tyskarna. »Men om de banden slites, kastas vi i armarna på slaverna, vilka sedan hedenhös äro våra naturliga fiender.« Hedin företrädde en uttalat socialdarwinistisk ståndpunkt: »Bland staterna råder, liksom i naturen, en kamp för tillvaron.«[Not]
I Tidskrift för det svenska folkbildningsarbetet 1917 betonas svenska folkets rasmässiga renhet: »Vårt folk är av mer enhetlig härstamning än något annat i Europa. Vi och ej tyskarna äro de verkliga germanerna. Vi ha ett gemensamt nationalspråk svenskan, och för varje dag lära sig allt fler av Norrbottens förut finsktalande befolkning att tala detta språk. Här finns alla förutsättningar för en enhetlig nationalitet och för ett genom sin enhet starkt folk«[Not] Författaren till artikeln, Frans von Schéele, hörde själv till en ursprungligen tysk släkt, som invandrat ifrån Svenska Pommern.
Denna text är hämtad ur Per Jonssons föreläsning »Svensk överhet och finska undersåtar«, vilken tidigare offentliggjorts av Finsk-ugriska institutionen, Lunds universitet, i skriftserien »Finsk-ugriska småskrifter«, häfte 8 (1991).
Om goda kagor och torra kakor (»cookies«)