av Per Jonsson.
Föreläsning på Finsk-ugriska institutionen, Lunds universitet, april 1990. Utgiven i serien Finsk-ugriska småskrifter, häfte 8 (1991).
Swedish sovereignty and Finnish subjects (Swedish language policy during 400 years). The Finnish Migration into Swedish forest districts that began in the end of the 16th century brought about Finnish-speaking enclaves. At first the authorities provided for social service in the Finnish language, but from the middle of the 17th century there is a marked policy of Swedification by the government. After the partition of Sweden i 1809 a Swedish nationalism arose. However, Finnish was still accepted as a native language in Sweden. From the middle of the 19th century onwards the bourgeoisie adopted nationalism as its own ideology, which led to Finnish being considered as a foreign language. A new attitude towards the Finnish language appeared in 1935, when schools in Finnish-speaking districts were permitted to teach some Finnish. The Finnish-speaking population in Sweden having doubled many times over due to immigration after World War II, Finnish has now been classified as an immigrant language.
Även om det redan under medeltiden finns gott om personer i domböcker och kamerala längder med beteckningen »finne« (liksom »tavast«, »nylänning«, »botnekarl«), så är det först för c:a 400 år sedan, som vi i vissa trakter av det nuvarande Sverige[Not] får sammanhängande finnbygder. Då nås nämligen de mellansvenska skogsbygderna av den befolkningsrörelse, som har kallats »den savolaxiska expansionen«. Delvis berodde denna på det savolaxiska svedjebruket, och den riktade sig åt alla väderstreck: västerut mot Tavastland (Rautalampi), norrut mot Österbotten, efter freden i Stolbova 1617 även österut mot Karelen. Redan på 1570-talet hade den börjat sträcka sig västerut över Bottniska viken. Härvid understöddes den av Hertig Karl, som genom ett brev 1579 uppmuntrar finnarna att kolonisera obebodda trakter inom sitt hertigdöme, Södermanland, Närke och Värmland. Överhetens syfte med denna kolonisation var att få tidigare ödemarker bebyggda med skattlagda hemman, alltså att utvidga skatteunderlaget.
Denna text är hämtad ur Per Jonssons föreläsning »Svensk överhet och finska undersåtar«, vilken tidigare offentliggjorts av Finsk-ugriska institutionen, Lunds universitet, i skriftserien »Finsk-ugriska småskrifter«, häfte 8 (1991).
Om goda kagor och torra kakor (»cookies«)