[Nästa] [Oppåt] [Bakåt] [Index]
Nästa: I Tyska Demokratiska Republiken. Opp: Marxister efter oktoberrevolutionen. Bakåt: Marxister efter oktoberrevolutionen.
»Den stora socialistiska oktoberrevolutionen inledde en ny era i mänsklighetens historia, den utövade ett avgörande inflytande på den fortsatta ideologiska utvecklingen och därmed också på filosofins utveckling.«[Not]
Detta [18] är officiell sovjetisk historieuppfattning, och vad som här sägs om »en ny era« i mänsklighetens historia kan också tillämpas på historievetenskapen. Även om forskare, som inte accepterat historiematerialismen eller vill betecknas som marxister, ändå tillåtits att forska och undervisa vid statlig institutioner i Sovjetunionen, så är ändå historiematerialismen den enda officiellt godkända teorin.[Not] Det innebär, att man i historiska arbeten, som publiceras i Sovjetunionen och även i andra öststater, får räkna med att genomgående finna åtminstone inledande referenser till Marx och Engels men även till Lenin.[Not] I sin föreläsning vid Swerdlovuniversitetet den 1 juli 1919 Om staten slog Lenin [25] fast:
»Denna samhällets uppdelning i klasser måste alltid klart och tydligt framstå för oss som ett grundläggande faktum i historien.«[Not]
I sin föreläsning presenterade sedan Lenin en snabböversikt av mänsklighetens historia, varvid han utifrån teorin om klasskampen menade sig kunna påvisa en lagbundenhet i utvecklingen från ett klasslöst ursamhälle över ett slavägarsamhälle till det feodala samhället, där en kapitalistklass uppstod, vilket efterhand ledde till att den feodala samhällsformen ersattes av en ny.[Not]
Utifrån en sådan teori tilldrar sig självfallet övergångarna mellan de olika samhällsformerna historikernas särskilda intresse. Detta kan förklara, varför särskilt reformationstiden kommit i fokus som en övergång från ett feodalt till ett kapitalistiskt samhälle.
En sovjetisk forskare, som särskilt har inriktat sig på reformationstiden, och som betecknas som »den egentlige förnyaren av den marxistiska reformations- och bondekrigshistoriografin «,[Not] M.M. Smirin [50] [51], har på följande sätt karakteriserat reformationsforskningen såväl i Sovjetunionen som i DDR [61]:
»Den marxistiska reformationshistoriografin börjar med F. Engels tes, att i det politiskt söndersplittrade Tyskland med dess komplicerade klasstruktur, vilket vid övergången mellan 1400- och 1500-talet upplevde en ekonomisk blomstringstid och ett mångsidigt samhälleligt uppsving, var det Luther, som gav signalen » … till en rörelse, vilken skulle dra in alla ständer i malströmmen och skaka hela riket«. Denna allmänna tes utarbetades konkret redan i DDR och UdSSR, där reformationshistorien behandlas i sammanhang med de ekonomiska, sociala och politiska problem, som hör till den i Tyskland utspelade första akten av den europeiska borgerliga revolutionen.«[Not]
I anslutning till Lenin behandlas också Luthers person och verk i ljuset av teorin om klasskampen. I ett arbete utgivet av Akademie der Wissenschaften der UdSSR, Geschichte der Philosophie [18], beskrives reformationen som en klasskamp, vilken föres dels av borgerskapet, dels av »massorna«, städernas plebejer och bönderna. Martin Luther säges ha stått i spetsen för den borgerliga fraktion, som nöjde sig med en i från Rom fri kyrka och sekularisering av kyrkogodset. Artikelförfattaren försöker också sammanfatta sin uppfattning av Luthers teologiska utveckling:
»Under den första tiden framhåller reformationens ideologer betydelsen av det mänskliga förnuftet, men inte länge. När Luther, skrämd av den revolutionära rörelsen, övergick till reaktionens läger, riktade han rasande angrepp på förnuft och vetenskap.«[Not]
Också W.F. Semjonov förklarar Luthers reformation på legal väg som ett uttryck för vissa klassintressen, nämligen furstarnas och borgerskapets.[Not] Att den radikala reformationsrörelsen under Thomas Müntzer misslyckades, förklarar han med att det då ännu inte fanns något utvecklat proletariat, som kunde ställa sig i spetsen för bonderörelsen, vilket i sin tur berodde på att det ännu inte existerade någon kapitalism, endast tidiga ansatser till en sådan.[Not]
I Weltgeschichte in Zehn Bänden [60], utgiven av samma institution som Geschichte der Philosophie [18] och med M.M. Smirin som huvudredaktör, sätts i framställningen om Luther kärnpunkten i hans teologi, läran om rättfärdiggörelsen genom tron, i relation till teorin om klasskampen. Genom att Luther framställde tron som den enda förbindelsen mellan människa och Gud, skall han ha gett uttryck för ett intresse hos borgerskapet av att frigöra sig från påvedömets politiska och ideologiska förmyndarskap, låt vara att Luther själv motsatte sig, att rättfärdiggörelseläran användes som ett vapen i borgerskapets kamp för en ideologisk nyordning av samhället. Detta förklaras med att för Luther varje politisk ordning var förenlig med kristendomen. Detta innebar i det läge som då rådde, att Luther förlänade »ett nytt religiöst rättfärdigande åt feodalismen«.[Not]
Den revolutionära oppositionen däremot utnyttjade enligt artikelförfattaren Luthers teser genom att i dem intolka sina egna krav. Även om Luther själv ännu år 1520 manade till en våldsam kamp mot Rom,[Not] sökte han likväl stöd, t.ex. på riksdagen i Worms, inte »i den breda folkrörelsen utan i det starka furstepartiets opposition«.[Not] Artikelförfattaren hävdar vidare, att Luther efterhand skulle ha övergett läran om rättfärdiggörelsen genom tron och i stället sett som sin huvuduppgift att göra kyrkan till ett verktyg för den feodala reaktionen.[Not]
Smirins förtrogenhet med reformationstiden har i synnerhet dokumenterats genom hans båda monografier Deutschland vor der Reformation [50] och Die Volksreformation des Thomas Müntzer [51].
I det förstnämnda arbetet jämföres Luther reformation med tidigare ställda reformkrav, sådana de formulerats i den s.k. »Reformation des Kaisers Sigismund«. Enligt Smirin har dess författare föregripit Luthers princip om »det allmänna prästadömet« men tillämpat den på ett mera konsekvent sätt. Luther tillämpade den nämligen uteslutande på det andliga området och detta till följd av tvårikesläran. Enligt denna skilde Luther på gudomlig rätt och mänsklig rätt. En sådan distinktion saknas i »Reformation des Kaisers Sigismund«.[Not]
I Die Volksreformation des Thomas Müntzer [51] söker Smirin härleda Luthers tvårikeslära från den taulerska mystiken och dennas distinktion mellan den inre och den yttre människan. Härvid kan han hänvisa till vad Marx menade sig ha iakttagit hos Luther: »Slaveri på grund av övertygelse« (se sidan [*] eller den tryckta boken s. 12).[Not] För Thomas Müntzer däremot innebar inte reformationen som hos Luther att »vara upphöjd över världen« utan att »förändra världen«.[Not] Medan Luther enligt Smirin ställde sin reformation i den tyska feodalismens tjänst, förkunnade Müntzer, att Tysklands sociala omvandling måste börja med en likvidering av furstestaten.[Not]
Smirin medger dock, att det, som förde till en brytning mellan Luther och Müntzer, var en principiellt dogmatisk åsiktsskillnad: Müntzer angrep inte bara katolicismens grundåskådningar överhuvud (jmfr. Engels på sidan [*] eller i den tryckta boken på s. 22).[Not] Luther hade därför helt rätt, när han i Müntzers lära spårade en tendens att helt ersätta den kyrkliga dogmatiken med en inomvärldslig moralisk princip, som byggde på det mänskliga förnuftet.[Not]
Några uttalanden i nämnda arbete har gett upphov till en intern sovjetisk debatt. Smirin hänvisar till att Engels och Lenin uppfattat det tyska bondekriget som första akten i den europeiska borgerliga revolutionen.[Not] I det tidigare nämnda Deutschland vor der Reformation [50] söker Smirin påvisa orsaken till att det skulle ha förelegat en revolutionär situation. Bl.a. menar han, att Tyskland i slutet av 1400- och början av 1500-talet skulle ha genomgått »en betydande ekonomisk utveckling«.[Not]
År 1956, samma år som omvärderingen av Stalin och avskaffandet av Stalinkulten, utsattes Smirins syn på bondekriget och den borgerliga revolutionen för kritik i en artikel i tidskriften »Woprosy Istorii« (översatt i »Sowjetwissenschaft« 1957, vartill hänvisas här). Artikelns författare, O.G. Tschaikowskaja, avvisade tanken på bondekriget och reformationen som en borgerlig revolution, vilken orsakats av motsättningen mellan produktivkrafternas utvecklingsstadium och produktionsförhållandena.[Not] Hon erinrar inledningsvis om att det är nödvändigt att hålla isär begreppen »borgerskap« och »bourgeoisie« (jmfr. sidan [*] eller den tryckta boken s. 24), och att Engels, när han framhöll reformationen som det europeiska borgerskapets första stora angrepp på feodalismen, inte använde uttrycket »bourgeoisie« utan »borgerskap«. Hon förnekade också bestämt, att förutsättningar för en revolution, nämligen kapitalistiskt utvecklade förhållanden, förefanns. Reformationen var enligt henne »en borgerskapets sociala och ideologiska rörelse i ett bestämt stadium av dess utveckling«.[Not] Bondekriget utgjorde ingen beståndsdel i den borgerliga revolutionen utan var rätt och slätt ett bondeuppror i raden av andra sådana, i en tid, då kapitalistiska förhållanden ännu blott var i sin begynnelse.[Not]
Smirin bemötte kritiken i en artikel följande år (översatt i »Sowjetwissenschaft« 1958).[Not] Han sökte därvid ådagalägga, att det redan vid 1500-talets början i Tyskland fanns tecken på ett begynnande kapitalistiskt näringsliv. Han nämner bergsbruket och anför en uppgift om att vid tiden för bondekriget 100.000 personer skulle ha varit sysselsatta inom denna näring. Bl.a. stöder han sig på en samtida skildring, Georg Agricolas De re metallica libri XII, där bergsbruket i Sachsen, Thüringen och Harz behandlas. Det bergsbruk , som Agricola beskriver, byggde inte på monopol eller småproducenters individuella utsugning av lönearbetare. Smirin framhåller också, under hänvisning till en sovjetisk socialhistoriker, att det även förekom koncentrerad manufaktur med hantverkare, som egentligen var lönearbetare, liksom förlagsverksamhet.
Ytterligare en forskare, A.D. Epstein, tog del i debatten (övers. i Sowjetwissenschaft 1958) och gjorde gällande, att Smirin snarast hade underskattat antalet sysselsatta i bergsbruket . Epstein erinrade också om textilindustrins,[Not] handelns och de stora handelssällskapens betydelse. De av Luther så häftigt kritiserade »monopolia«[Not] säges ha spelat en progressiv roll i utvecklingen. Men bondekrigets utgång innebar, att borgerskap och feodaladel, motståndare till en kapitalistisk utveckling, avgick med seger, och Tyskland drabbades till följd därav av en 300-årig stagnation. Epstein talar om »en borgerlig revolution utan bourgeoisie«.[Not]
Smirin har också i samband med ett internationellt forskarsymposium i Wittenberg 1967 utförligt granskat Luthers tvårikeslära[Not] och därvid utgått från några av Luthers skrifter från 1520-talet: Om den världsliga överheten, hur långt man är skyldig att lyda den, Förmaning till fred på grundval av böndernas tolv artiklar och kommentaren till Deuteronomion.[Not] Han menar, att Luthers tvårikeslära inte bara hade en reaktionär utan också en progressiv innebörd.
Reaktionär betecknar han den såtillvida, som den förlänade den världsliga makten, staten, religiös auktoritet. Men genom att den befriade staten från religiöst ansvar och från kyrkans dogmatiska anspråk på överhöghet, kan den också sägas ha haft en progressiv betydelse. Den innebar åtminstone början till en ny uppfattning av staten, enligt vilken myndigheterna inte längre är bundna av annat än förnuftet och det, som kan främja undersåtarnas bästa.[Not] Fursten skall enligt Luther betrakta sig själv »som en folkets tjänare och inte som en herre över folket … «[Not] Det är därför enligt Smirin fel att betrakta Luthers lära uteslutande som en ideologi för den konservativa del av borgerskapet, som Luther var förbunden med. När Luther hänvisade till förnuftets betydelse för statsstyrelsen, innebar detta enligt Smirin ett föregripande av en modern statsuppfattning.[Not] Medan Luther emellertid nöjde sig med att abstrakt-teoretiskt uppställa sin nya politiska idé, sökte däremot den radikala delen av den borgerliga rörelsen att praktiskt realisera den.[Not]
Denna text är hämtad ur
Per Jonssons
bok
Martin Luther i marxistisk historieskrivning.
Copyright © 1983 Per Jonsson
Copyright © 1999
Erik Jonsson
Senast rättad 22.6.1999
Om goda kagor och torra kakor (»cookies«)