[Nästa] [Oppåt] [Bakåt] [Index]
Nästa: Mehring. Opp: Marxister före oktoberrevolutionen. Bakåt: Bebel.
Nutida marxist-leninister behandlar inte Kautsky helt reservationslöst. Efter det att han 1918 hade utkommit med broschyren Proletariatets diktatur, betecknades han av Lenin [25] som »renegaten Kautsky«, vilken hade förvandlat Marx till en »dussinliberal«.[Not] Senare under Stalintiden har han framställts som en »teoretiker för den skadligaste och farligaste avarten av opportunism, den s.k. centrismen [24] (kautskyanismen)«.[Not]
Faktum är dock, att medan Engels levde, stod han i ett förtroendefullt förhållande till Kautsky, vilket deras korrespondens vittnar om. Så skriver t.ex. Engels 1889 till Kautsky angående en artikel av denne om »die Bergarbeiter in Thüringen« och betygar att detta var »det bästa du hittills åstadkommit«.[Not] När Kautskys bok Vorläufer des neuen Sozialismus [21] utkommit 1895, skrev Engels till Kautsky och var full av beundran: »Om din bok kan jag säga, att den blir bättre ju längre jag kommer in i den.«[Not] Han har dock ett par detaljanmärkningar mot framställningen: Dels har Kautsky försummat undersökningen av de lägsta socialskikten av stadsbefolkningen, dels har han inte nog beaktat Tysklands ekonomiska ställning internationellt sett vid Nya tidens början.
Kautskys arbete utkom i två delar, och den andra delen har som titel Der Kommunismus in der deutschen Reformation, varav framgår, att det är de revolutionära rörelserna under ledning av t.ex. vävaren Nikolaus Storch i Zwickau och Thomas Müntzer, som upptar författarens intresse. Orsakerna till de revolutionära rörelserna finner Kautsky i kapitalets, fr.a. köpmannakapitalets, starka ställning,[Not] och detta ledde till i sin tur, att marken fick ett kommersiellt värde, som föranledde feodalherrarna att annektera allmänningsjorden som privategendom.[Not] Bönderna, som under närmast föregående århundraden hade förbättrat sin ställning, fick nu tillsammans med stadsproletariatet bära bördan i form av stegrade krav på skatter och räntor.[Not] Till denna utveckling bidrog också den fördyring av krigföringen, som övergången till legosoldater medförde, vilket stegrade furstarnas penningbehov.[Not] Prisrevolutionen bidrog ytterligare till bördan.[Not]
Mot denna bakgrund kan Kautsky förklara, varför Luthers angrepp på påvestolen blev hälsat med allmänt bifall, både av de härskande klasserna och av den stora massan i städerna. För de härskande klasserna innebar den protestantiska rörelsen enligt Kautsky »ingenting annat än strävan att erövra kyrkan som ett medel att härska … «[Not]
Bifallet från massorna avtog dock, så snart Luther »blev mera likgiltig gentemot demokratin«.[Not] Kautsky avser därmed Luthers avståndstagande från Müntzers rörelse och hans närmande till furstemakten.
Medan Luther sålunda enligt Kautsky tog avstånd från »demokratin«, uppstod i Zürich en annan reformationsrörelse, som enligt Kautsky bättre än den Lutherska var anpassad till städernas intressen. Lärostriden mellan Luther och ledaren för rörelsen i Zürich, Zwingli, angående innebörden av nattvardens instiftelseord, tolkar Kautsky som en strid mellan en borgerligt demokratisk reformation och en reformation uppifrån genom furstarna, låt vara att den utkämpades med teologiska argument.[Not]
Denna text är hämtad ur
Per Jonssons
bok
Martin Luther i marxistisk historieskrivning.
Copyright © 1983 Per Jonsson
Copyright © 1999
Erik Jonsson
Senast rättad 22.6.1999
Om goda kagor och torra kakor (»cookies«)