Hopp för Afrikas ekonomi
Afrikas ekonomi har stagnerat och hamnat i en återvändsgränd.
Den snabba utvecklingen under 70-talet tycks långt borta. Men de senaste
årens omstruktureringar ger hopp inför framtiden.
Efter självständigheten på 60-talet följde en period
av intensiv ekonomisk aktivitet. Staterna gick in för att bygga upp en
inhemsk industri och att bli kvitt beroendet av de forna kolonialmakterna.
- Den övervägande delen av ekonomin var då i händerna på etniska
minoriteter som européer och asiater, säger Arne Bigsten, professor i
nationalekonomi vid Göteborgs universitet.
Många felsatsningar
Tyvärr visade sig många satsningar vara felaktiga och ekonomierna
kollapsade efter oljekrisen 1973. Orsakerna var flera, och i de flesta
fall inhemska. Afrikas stater satsade på att prioritera sin inhemska
industri och sitt jordbruk. Fast för att få pengar till industrin
tvingades man överbeskatta den enda resurs de själva kontrollerade,
jordbruket. Tullarna var höga och den ekonomiska politiken missgynnade
export. Den dåligt utbyggda infrastrukturen satte också praktiska
hinder. Landsbygdens självhushållning påverkade bankväsendet. Bristen
på sparandet medförde små möjligheter till utlåning. Till det kom
kraven på säkerhet för att godkänna lån, något som en fattig bonde
inte kunde visa upp.
Politiken missgynnade export
Den missriktade ekonomiska politiken ledde till övervärderade valutor.
Det blev dyrt att exportera men billigt att exportera. Följden blev att
exporten koncentrerades till ett fåtal varor som krävde små
investeringar, och därmed ett större beroende av omvärlden. Minskade
till exempel världens konsumtion av kaffe drogs flera länder in i en
ekonomisk kris. Ju mindre exportens del var av BNP desto större roll hade
omvärlden.
De reformer som under det senaste decenniet har tvingats
på Afrika av världsbanken har till stor del förändrat situationen.
Devalveringar har genomförts, budgetar har balanserats, skattereformer
har genomförts och marknader har både avreglerats och privatiserats.
- Det ska bli mindre viktigt att ha kontakter och mer viktigt att vara
effektiv, säger Arne Bigsten, optimistiskt över att det kommer att bli bättre.
I flera afrikanska stater har också tillväxten satt fart. Från att ha
varit negativ mellan 1973 och 1993 visar ekonomierna nu plussiffror. De
stabila nationerna har en tillväxt på över 5 procent. Håller världsmarknadens
uppgång i sig kommer Afrika att få en än bättre tillväxt. Kanske
under nog lång tid för att hinna vända den negativa spiralen till en
positiv.
Jesper Wasling
[Veta 1997]
|