Textilkonst från Böne

Nu vill hon bli missionär i konst och visa på nya sätt att använda sig av textiler. I helgen åker Camilla Johansson till Skåne där hon och två kollegor har en utställning av sina textilkonstverk.
Hon började sent, men inte allt för sent. Camilla Johansson är nu 31 år och har ett år kvar på textilkonstlinjen på Högskolan för Design och konsthantverk i Göteborg. På helgerna kommer hon hem från Göteborg. Det blir inte mycket tid här, men i sin ateljé i Ätragården kan hon ändå skapa något.
– Jag hoppas kunna vara här lite mer nu det sista året, säger hon.

Det är svårt att hitta de ord som beskriver Camilla Johanssons textilkonst. Inte för att den är svår att greppa. Tvärtom är den vacker och fantasieggande. Hon visar att tyg och tråd kan vara så mycket mer än bara ett platt konstverk.

Livet, döden och tiden.
Kanske är dessa tre ord som bäst beskriver ett tema för hennes konst. Tiden är viktig. Men inte så att ett verk får ett värde bara för att det har tagit lång tid att utföra. Eller att något har bevarats länge, utan för att tiden har underordnats ändamålet. Hon ser den indianska textilkonsten från Sydamerika som ett exempel. Vackra välgjorda textilier som gjordes för ett enda tillfälle, begravningen.
– De följde den döde i graven, säger Camilla Johansson.
Etnografiska museet i Göteborg har varit en stor inspirationskälla på flera sätt. Inte minst för valet av motiv. Den kärlek för insekter som de forna indianerna hade låter Camilla leva vidare i sina egna verk. Så sent som i våras fick hon också tillfälle att själv ställa ut ett verk på Etnografiska på temat dödens ceremonier. Det blev en hyllning till hennes nyligen döde morfar. Anknytningen till den permanenta utställningen är tydlig.

Vackra ting
– Jag vill göra vackra saker, men om andra tycker om det jag gör vet jag inte, säger Camilla. Fast det räcker om bara några få tycker som jag.
Några begränsningar i material vill hon inte känna vid. Trots att hennes inriktning är textil så väljer Camilla ofta andra material till sina verk. Små ting som möter henne på vägen får bilda ett nytt konstverk tillsammans med andra små ting. Inte ens textilierna gör hon alltid själv. Några klädesplagg i en ny omgivning upphör att vara kläder och blir till ett minne över ett liv som varit.
– Ibland känns det som jag har en bisarr humor, säger Camilla och skrattar.

Fascinerad av Ordnandet
Vår civilisation bygger på att vi systematiserar allt omkring oss. Vi har bestämda platser för allt. Tallrikar här, bestick där. Även i den vildaste oordning finns det ett tydligt system. – Till och med inför döden ordnar vi det för oss, säger Camilla. Konst handlar mycket om att se just det som finns runt om. Inte bara om att avbilda världen omkring oss. Ett stilleben är en avbildning som visar föremålets själ, som konstnären ser den. Just detta vill Camilla utveckla på sitt eget sätt.
– Stilla liv. Vackrare än det tysk stilleben, samma sak men ändå inte.

Jesper Wasling
[Ulricehamns Tidning 1998]

Tillbaka
Startsidan
Artiklar

Läs mer av Jesper

Artiklar
Rävspel i Fristad

Magic Johnsson i M7

Sven-Bertil Taube på Årås

Gyllene stjärngods 

Ta dig ett vapen

Textilkonstnären i Böne

Sätt ljus på stan

Hopp för Afrika

Krönikor
Det fria hertigdömet