Jens Böhn står oroligt och tittar ut över
parkeringen. Publiken har börjat komma fast det ännu återstår två
timmar till konserten. Hur många kommer; räcker parkeringsplatserna
eller kommer folk att vända av besvikelse över att inte komma
fram?
– Det är fantastiskt, jag trodde aldrig att så många skulle komma,
säger han och vinkar fram ytterligare en bil.
Det ser verkligen lovande ut. Den extra
parkeringsplatsen i den gamla beteshagen är snart fylld och trängseln
vid biljettkassan är stor. Trädgården utanför kvarnen fylls av
publiken. Tusen personer, kanske mer, har kommit för att se konserten.
Det är här framför den brusande ån som Sven-Bertil Taube snart ska
stiga upp på scenen.
Det har varit mycket arbete före konserten. Bara scenen krävde en
ansträngning utöver det vanliga. Bygdegårdsföreningen har samlat
ordentligt med kraft för denna kväll. Det är det största evenemang de
har vågat sig på och ingenting får gå fel. Jag räknar ihop till
närmare 40 ideellt arbetande personer. Kanske är de fler. Några står
och försöker få ordning på bilarna, andra kokar kaffe och serverar i
kaféet. Ytterligare några motar bort de som inte har köpt biljetter.
Före framträdandet.
– Vinden kommer från rätt håll, det blir bra ljud, säger Sven-Bertil
Taube.
– Ja, det blir en perfekt kväll, säger Jan Hjalmarsson.
Båda är lugna väl medvetna om att vädret är viktigt. Trivs
åskådarna känner sig artisterna på scen sig bättre till mods. Och är
de i form ger de tillbaka en spelglädje som smittar av sig på publiken.
De mörka molnen har dragit förbi, och solen skiner nu genom lövverket.
| Sven-Bertil Taube sitter
sommarledig i blå tennisskjorta och vita kortbyxor vid ett bord i
trädgården och dricker kaffe. Framför går publiken förbi och
intar sina platser. Några kommer fram med autografblock. Ställer
försiktiga frågor, nyfikna men försiktiga för att inte störa.
Här vid kaffet märks ingen oro. Scenen skrämmer inte. Han kan
repertoaren och vet hur både han och publiken kommer att reagera.
Att göra ett bra jobb, glädja de som har kommit för att se och
höra är det enda som gör Sven-Bertil lite nervös. – Se, jag fick din pappa Everts namn en gång, säger en glad dam kring de åttio. Kunde jag få ditt också? Sven-Bertil skriver med lätt hand sitt namn i hennes framsträckta block. Avbrottet blir en avkoppling inför spelningen. – Det är roligt när vi får kontakt, säger han efteråt. Och tänk vilket engagemang hon har lagt ner. Hela blocket var fullt av autografer. |
|
Allsångsledaren Hjalmarsson tar plats på scen
På slaget sju stiger Jan Hjalmarsson upp på scen i ljus kostym. Lite
diskret men stilig för att visa att han visserligen leder orkester och
sång, men inte är huvudpersonen denna kväll. Och innan huvudpersonen
kommer värms publiken upp med "Damen i svart" mellan lite
småprat. Publiken är genast med på noterna. Med gitarr i handen och
klädd i röd skjorta träder Sven-Bertil Taube in, småspringande.
Applåder, lite småprat och sedan är konserten igång. Det blir mycket
prat mellan visorna. Små historier om hur visorna kommit till, hur det
är att spela på Gröna Lund när regnet öser ner. Att övertyga
publiken om att sommaren ändå är här. Det bekymret finns inte denna
kväll.
Pausen är inte en rast för alla
– Vi tar en halvtimmes paus, så ni kan få i er lite värmande kaffe,
säger Jan Hjalmarsson plötsligt från scenen.
– Herregud, hur många termosar har vi? Oron växer snabbt i köket
innan alla inser att det finns och blir över. Kaffet är vägen till
publikens gunst och alla måste få sin kopp. Årås Kvarn har förberett
sig väl. Fyra stånd säljer kaffe och bullar; glass finns också.
Därför blir inte köerna så långa trots allt folk.
– Vi är navet i hela arrangemanget, säger en leende Kurt Svalin från
kaffebryggaren längst inne i köket.
Mitt på gårdsplanen sitter Sven-Bertil och signerar de skivor som
säljs. Här är däremot trängseln stor. Pausen blir något längre än
de uttalade 30 minuterna.
Det är över
Ett extranummer, följt av ytterligare ett. Klockan närmar sig halv tio
och de sista tonerna ut Calle Schewens vals har klingat ut. På ett tyst,
nästan omärkligt sätt lyckas de tusen personerna ta sig från Årås.
Inga incidenter händer när bilarna kör iväg. Sven-Bertil står i sin
loge och tittar ut. Han ser nöjd ut och skulle nog gärna vilja vara med
och ta farväl. Men kan inte. Det är svårt att hålla en viss distans
och samtidigt vara tillmötesgående.
– Vi hade en himla tur, det var en fin stämning, säger han. Allt är
undanställt. Publiken har åkt, artisterna rest till nästa spelplats, de
frivilliga gått hem. Kvar i mörkret står bara de mest involverade av
arrangörerna.
Jesper Wasling
[Ulricehamns Tidning 1998]
Tillbaka
Startsidan
Artiklar
Läs mer av Jesper
Artiklar
Rävspel i Fristad
Magic Johnsson i M7
Sven-Bertil Taube på Årås
Gyllene stjärngods
Ta dig ett vapen
Textilkonstnären i Böne
Sätt ljus på stan
Hopp för Afrika
Krönikor
Det fria hertigdömet