Medeltida musik lyfter fram
Fristads egen poet
Musikgruppen Rävspel och kråksång låter
fristadspoeten Klas Olofsson poesi göra comeback.
När Boråsgruppen sätter toner till dikterna är det spontaniteten som
ger musiken liv, för lever gör den verkligen.
Medlemmarna i Rävspel och kråksång säger att de
hellre är mediokra traditionalister än nyskapande artister för
nyskapandet skull. Men musiken är allt annat än medioker.
När gruppen Rävspel och kråksång nu ligger på sjuhäradstoppen och
nyligen utsågs till månadens band av radio Sjuhärad.
Klas Olofsson inspirerar
Klas Olofsson var den självlärde poeten som
växte upp i ett bondehem i Tubbekula i Fristad socken. Under sin levnad
var han lite av en halvkändis i Västergötland, och det finns ett "Klas-rum"
på Borås museum. Två böcker och tre diktsamlingar gav han ut, och ur
denna samling sjuhäradshistorier har Rävspel och kråksång tonsatt det
mest spännande.
Någon form av rim måste det vara i lyriken och Klas Olofsson var duktig
på att skriva melodiskt, menar Anders Lövgren. Därför var det lätt
att sätta musik till dikterna. varje dikt är dessutom en spännande
historia.
– Klas levde på den tiden då man fortfarande berättade historier
för varandra vid spiselden, säger Anders Lövgren vid harpan.
– Det blir också mer påtagligt när historierna handlar om det
som finns runt omkring oss. Som berättelsen om Ljunga källa här i
Fristad som egentligen bara är en liten göl, säger Erik Holmgren med
gitarr och kantele.
Just nu ligger en ny skiva med Klas Olofssonmaterial långt fram.
– Just nu känns det inte så kul, även om vi kanske gör några nya
arrangemang för framträdanden, säger Fredrik Johansson på fiol.
Men varför blev det just Klas Olofsson?
– Väljer man en etablerad poet som Fröding binder man börda på sin
egen rygg, säger Anders.
– Därför är det mycket roligare med en som Klas Olofsson, som
få känner till idag, säger Erik.
– Sen så är åtminstone jag en riktig fristadspatriot, säger
Anders.
Växt upp med musiken
De har växt upp med musik, men på olika sätt.
Erik har fått folkmusikarvet från fadern, medan Anders har en mer
visorienterad bakgrund.
– Mitt musikintresse kom egentligen rätt sent, under gymnasiet,
säger Fredrik som å andra sidan är den enda av de tre som är skolad.
Som grupp har de inte funnits i mer än knappt två år, men redan har de
utvecklats. Nya instrument läggs till repertoaren. Grunden är fiol,
gitarr och harpa, men här hörs också kantele, sälgflöjt, concertina
mungiga och olika rytminstrument.
Alla tiders
Några begränsningar i tid finns inte för Rävspel och Kråksång.
Medeltidsmusik eller folkmusik från 1800-talet är lika skoj. Däremot
är det inte intressant för dem att få till de perfekta arrangemangen.
– Många instrumentalister är bara intresserade av musiken för
att de får chans att spela sitt instrument, säger Fredrik.
– Det är inte åldern som ger klass, säger Anders.
Variationen av musikinstrument betyder mycket. Bandet vill inte fastna i
rockgruppernas stela indelning av vem som spelar vad, även om det kan gå
ut över skickligheten.
– Det är så många som tycker att det ska låta perfekt och
därför vågar de inte släppa loss, säger Erik.
Med omväxlande musik och många instrumentbyten betyder det att
arrangemangen skiljer sig åt. Så alla behöver inte spela hela tiden.
– Om Anders spelar och sjunger en ballad kan vi lika gärna ta ett glas
vin under tiden, säger Erik.
Bästa publiken
Som ett nytt band i en genre som sällan blir
kommersiell får man räkna med att göra det mesta själv. Spelningar har
de. Mer under sommartid än nu under vintern, men det finns alltid att
göra.
– Inte för att folk sliter i oss, men vi får tacka nej ibland. Det är
för att vi är så billiga, säger Erik.
Och nu ska bandet på Europaturné. En spelning i Köpenhamn ska det bli.
Semestern går gärna åt till att resa land och rike runt. Inte minst
till medeltidsfestivaler. Och överallt får instrumenten följa med.
– Det som är roligt är att dyka upp var som helst och bara spela,
säger Erik.
– Därför är det fruktansvärt skönt att vara akustiska, säger
Fredrik.
– Ja, man vill ju gärna sprida sin skit överallt, säger Anders.
Annars blir det mest kalas och hembygdsdagar.
– Vi trodde när vi började att de roligaste spelningarna skulle
vara fyllevisor för en yngre publik, men det roligaste är att spela för
dem som är 35 år och uppåt. För de lyssnar verkligen och hänger med,
säger Anders.
Jesper Wasling
[Sjuhäradsbygdens Tidning 1999] |
Tillbaka
Startsidan
Artiklar
Läs
mer av Jesper
Artiklar
Rävspel i Fristad
Magic Johnsson i M7
Sven-Bertil Taube på Årås
Gyllene stjärngods
Ta dig ett vapen
Textilkonstnären i Böne
Sätt ljus på stan
Hopp för Afrika
Krönikor
Det fria hertigdömet
|