Medeltida musik lyfter fram Fristads egen poet

Musikgruppen Rävspel och kråksång låter fristadspoeten Klas Olofsson poesi göra comeback.
När Boråsgruppen sätter toner till dikterna är det spontaniteten som ger musiken liv, för lever gör den verkligen.

Medlemmarna i Rävspel och kråksång säger att de hellre är mediokra traditionalister än nyskapande artister för nyskapandet skull. Men musiken är allt annat än medioker.
När gruppen Rävspel och kråksång nu ligger på sjuhäradstoppen och nyligen utsågs till månadens band av radio Sjuhärad.

Klas Olofsson inspirerar
Klas Olofsson var den självlärde poeten som växte upp i ett bondehem i Tubbekula i Fristad socken. Under sin levnad var han lite av en halvkändis i Västergötland, och det finns ett "Klas-rum" på Borås museum. Två böcker och tre diktsamlingar gav han ut, och ur denna samling sjuhäradshistorier har Rävspel och kråksång tonsatt det mest spännande.
Någon form av rim måste det vara i lyriken och Klas Olofsson var duktig på att skriva melodiskt, menar Anders Lövgren. Därför var det lätt att sätta musik till dikterna. varje dikt är dessutom en spännande historia.
– Klas levde på den tiden då man fortfarande berättade historier för varandra vid spiselden, säger Anders Lövgren vid harpan.
– Det blir också mer påtagligt när historierna handlar om det som finns runt omkring oss. Som berättelsen om Ljunga källa här i Fristad som egentligen bara är en liten göl, säger Erik Holmgren med gitarr och kantele.
Just nu ligger en ny skiva med Klas Olofssonmaterial långt fram.
– Just nu känns det inte så kul, även om vi kanske gör några nya arrangemang för framträdanden, säger Fredrik Johansson på fiol.
Men varför blev det just Klas Olofsson?
– Väljer man en etablerad poet som Fröding binder man börda på sin egen rygg, säger Anders.
– Därför är det mycket roligare med en som Klas Olofsson, som få känner till idag, säger Erik.
– Sen så är åtminstone jag en riktig fristadspatriot, säger Anders.

Växt upp med musiken
De har växt upp med musik, men på olika sätt. Erik har fått folkmusikarvet från fadern, medan Anders har en mer visorienterad bakgrund.
– Mitt musikintresse kom egentligen rätt sent, under gymnasiet, säger Fredrik som å andra sidan är den enda av de tre som är skolad.
Som grupp har de inte funnits i mer än knappt två år, men redan har de utvecklats. Nya instrument läggs till repertoaren. Grunden är fiol, gitarr och harpa, men här hörs också kantele, sälgflöjt, concertina mungiga och olika rytminstrument.

Alla tiders
Några begränsningar i tid finns inte för Rävspel och Kråksång. Medeltidsmusik eller folkmusik från 1800-talet är lika skoj. Däremot är det inte intressant för dem att få till de perfekta arrangemangen.
– Många instrumentalister är bara intresserade av musiken för att de får chans att spela sitt instrument, säger Fredrik.
– Det är inte åldern som ger klass, säger Anders.
Variationen av musikinstrument betyder mycket. Bandet vill inte fastna i rockgruppernas stela indelning av vem som spelar vad, även om det kan gå ut över skickligheten.
– Det är så många som tycker att det ska låta perfekt och därför vågar de inte släppa loss, säger Erik.
Med omväxlande musik och många instrumentbyten betyder det att arrangemangen skiljer sig åt. Så alla behöver inte spela hela tiden.
– Om Anders spelar och sjunger en ballad kan vi lika gärna ta ett glas vin under tiden, säger Erik.

Bästa publiken
Som ett nytt band i en genre som sällan blir kommersiell får man räkna med att göra det mesta själv. Spelningar har de. Mer under sommartid än nu under vintern, men det finns alltid att göra.
– Inte för att folk sliter i oss, men vi får tacka nej ibland. Det är för att vi är så billiga, säger Erik.
Och nu ska bandet på Europaturné. En spelning i Köpenhamn ska det bli. Semestern går gärna åt till att resa land och rike runt. Inte minst till medeltidsfestivaler. Och överallt får instrumenten följa med.
– Det som är roligt är att dyka upp var som helst och bara spela, säger Erik.
– Därför är det fruktansvärt skönt att vara akustiska, säger Fredrik.
– Ja, man vill ju gärna sprida sin skit överallt, säger Anders.
Annars blir det mest kalas och hembygdsdagar.
– Vi trodde när vi började att de roligaste spelningarna skulle vara fyllevisor för en yngre publik, men det roligaste är att spela för dem som är 35 år och uppåt. För de lyssnar verkligen och hänger med, säger Anders.

Jesper Wasling
[Sjuhäradsbygdens Tidning 1999]

Tillbaka
Startsidan
Artiklar

Läs mer av Jesper

Artiklar
Rävspel i Fristad

Magic Johnsson i M7

Sven-Bertil Taube på Årås

Gyllene stjärngods 

Ta dig ett vapen

Textilkonstnären i Böne

Sätt ljus på stan

Hopp för Afrika

Krönikor
Det fria hertigdömet


1