En vapensköld för släkten
Vapensköld för mig, jag som inte är
adlig. Är du helt från vettet?
Det brukar vara den vanliga reaktionen när ämnet förs på tal, men att
ta sig ett vapen är inget märkvärdigt alls. Stefan Bede, heraldiker och
ledamot i Svenska Heraldiska Föreningen, lotsar oss in i denna
udda vetenskap.
Heraldik, som läran om vapensköldar heter med ett
finare namn, är en gammal vetenskap. Faktiskt äldre än själva
vapensköldarna.
– Ordet kommer från namnet på en grupp underhållare, härolder, som
utropade deltagarnas heroiska bragder inför tornerspelen, säger Stefan
Bede. Vid den tiden hade bara kungar och furstar vapen, men de deltog
aldrig i tornerspelen.
Något för alla
På 1300-talet blir bruket allt vanligare.
Väpnare från lågadeln, borgare och präster tar efter stormännens
vapenbruk.
– Så redan från första stund är vapnet något för alla grupper i
samhället och inte alls något adligt, säger Stefan Bede.
Den svenska traditionen ligger nära kontinenten där vapnet alltid har
varit något för alla. Däremot har kungamakten länge förbehållet sig
rätten att förläna vapen i samband med adelskap. Dessa vapen har på
så sätt fått ett annat rättsligt skydd än de självtagna.
Mer roligt än allvarligt
Det finns många små fördomar om heraldiken.
Att den är pompös och snobbig. Att den bara är till för adeln och
överklassen och det därför är att förhäva sig om man själv vill
använda sig av ett släktvapen. Stefan Bede håller inte med. Heraldiken
är inte alls så tung och tråkig. Tvärtom.
- Ett vapen kan vara så fantastiskt vackert eller fantastiskt fult.
Själv fastnade jag först för de barnboksglada färgerna. Det är
färgerna, kompositionen och bildens balans som tillsammans ger det
konstnärliga avgör vapnets kvalitet.
För den som är historiskt intresserad är den dessutom en utmärkt
hjälpvetenskap. Men det mest typiska för heraldiken är att det inte är
bilden som är det viktiga. Det är texten som avgör.
– Därför kan vapnet målas på så många sätt som det finns
människor. Men vapnet är ändå detsamma. Logotypen däremot är statisk
och måste alltid se likadan ut.
Sparbanken kan vara ett exempel. De kastade ut en stor summa pengar på
att skapa en ny symbol som skulle ersätta den gamla eken. men den skulle
samtidigt påminna om samma ek. För en heraldiker är det ordet ek som
är det viktiga. Och då blir frågan om en ny symbol bara en fråga om en
ny teckning. Ganska okomplicerat samtidigt som symbolen kan överleva
längre.
– Alla stilar blir omoderna förr eller senare, men motivet är alltid
aktuellt, säger Stefan Bede.
En del av släktforskningen
Det har blivit allt vanligare att ta sig ett
heraldiskt vapen. Den lite torra, konservativa doft som tidigare vilat
över släktsköldarna tunnas ut allt mer.
- Det känns nog oåtkomligt för den som bara är ytligt bekant med
heraldiken. Man tror att det är något som är förbehållit adeln eller
staten.
Släktforskningen är kanske det som mest har bidragit till att göra oss
mer stolta över vårt förflutna. Vi gömmer inte längre våra
förfäder utan drar fram dem. Om man har ett vanligt namn är det vara
roligt att ha ett vapen som är unikt för familjen eller släkten.
Gör ditt eget vapen
Vad namnet är för örat är vapnet för ögat.
Ännu är det inte så vanligt att släkter har ett vapen, men det är
lätt att ta sig ett nytt. Förr eller senare måste allt ta sin början,
och inte är det sämre med ett nytt än ett gammalt. Det kan löna sig
att ägna några stunder åt släktforskning innan du bestämmer dig.
- Många släkter har en skatt att hitta hos någon av de gamla
sällskapsordnarna, säger Stefan Bede. Alla som har nått en högra grad
inom t ex Frimurarna eller Par Bricole har ett vapen. De kanske inte
alltid passar för släkten, men kan vara en bra utgångspunkt.
För den som inte hittar något äldre släktvapen, eller är missnöjd
med det går att börja helt från grunden. Det kan vara att hitta
symboler som anknyter till släktnamnet. Dessa rebusvapen är de
vanligaste i modern heraldik. Mycket därför att de är lätta att göra,
men också för att de så tydligt anknyter till namnet. Också gamla
gårds- och byanamn kan vara till stor hjälp.
– Det svåra är inte alltid att hitta symbolerna, utan att begränsa
sig, säger Stefan Bede.
Vill du sedan vara säker på att ingen annan tar sig ditt vapen bör det
publiceras i en vapenbok eller göras känt på annat sätt. Det finns
däremot inget lagskydd.
- Inom heraldikvärlden råder en gentlemannaanda. Man tar sig inte ett
vapen som är likt ett som redan finns, säger Stefan Bede.
Jesper Wasling
[Sjuhäradsbygdens Tidning 1999] |
Tillbaka
Startsidan
Artiklar
Läs
mer av Jesper
Artiklar
Rävspel i Fristad
Magic Johnsson i M7
Sven-Bertil Taube på Årås
Gyllene stjärngods
Ta dig ett vapen
Textilkonstnären i Böne
Sätt ljus på stan
Hopp för Afrika
Krönikor
Det fria hertigdömet |